1986 – LERNIA
Arbetsmarknadsutbildningens historia
Kriget skapade svensk arbetsmarknadspolitik
Före år 1914 var statens arbetsmarknadspolitiska insatser mycket begränsade oh omfattade huvudsakligen stöd till kommuner. I och med första världskrigets utbrott befarades stor arbetslöshet och staten bildade Statens Arbetslöshetskommission (AK). AK:s huvuduppgift var att komma med förslag till åtgärder för att motverka och mildra verkningarna av den förväntade ökningen av arbetslösheten. Första världskriget fick inte den effekt på arbetslösheten som förväntades av regering och riksdag. I stället minskades arbetslösheten kraftigt under krigsåren samtidigt som Sveriges export ökade till de krigförande länderna. Det var först efter andra världskrigets fredsslut som arbetslösheten kom att tillta i Sverige samtidigt som svensk export minskade.
Första regleringen av arbetsmarknadsutbildning år 1916
Den första förordningen om statlig arbetsmarknadsutbildning var 1916 års hjälpkungörelse. I 1916 års hjälpkungörelse inskrevs att arbetslösa som erhöll statsbidrag, dvs ”arbetslöshetshjälp”, var skyldiga att delta i kursverksamhet som anordnades för dem.
Statlig arbetsmarknadsutbildning inleds år 1918
Under vintern år 1918 startar de första kurserna för arbetslösa. Det var huvudsakligen kvinnor och ungdomar inom textilindustrin som kurserna vände sig till. Under krigsslutet drabbades textilindustrin av en kraftig nedgång med stor arbetslöshet.
Senare vidgades kurserna till att omfatta sömnad, skolagning, matlagning, ”tvätt och bostadsvård”, läsning och skrivning. Huvudsakligen var det kvinnor som deltog i sammanlagt 15 kommuner och med närmare 2000 deltagare. Staten stod för 2/3 av kostnaderna och kommunerna resterande 1/3. Arbetsmarknadspolitik hade sedan år 1902 huvudsakligen varit en kommunal intressesfär. För staten var arbetslöshet ett socialt problem och organiserades under socialdepartementet med Statens Arbetslöshetskommission (AK) som rådgivande organ.
Statlig arbetsmarknadsutbildning och Skolöverstyrelsen (SÖ) år 1920
Om arbetsmarknadsfrågor var ett socialpolitiskt ansvarsområde så var arbetsmarknadsutbildning ett utbildningspolitiskt ansvarsområde. Skolöverstyrelsen bildades år 1919 genom sammanslagning av Läroverksöverstyrelsen och Folkskoleöverstyrelsen och var ett centralt ämbetsverk (SFS 1918:1115). Arbetsmarknadsutbildning sågs på denna tid huvudsakligen som yrkesutbildning. Yrkesutbildningsfrågor låg under Skolöverstyrelsens ansvarsområde fram till år 1944.
Skolöverstyrelsen fick allt eftersom ett allt centralare ansvar för utbildningsfrågor utanför universiteten och högskolan som den statliga och kommunala vuxenutbildningen, särskolan, riksinternatskolor, statsunderstödda enskilda skolor, specialskolor, sameskolorna och nomadskolorna etc.
1944 – Kungliga överstyrelsen för yrkesutbildning (KÖY)
Yrkesutbildningsfrågor överfördes år 1944 från Skolöverstyrelsen till det nybildade Kungliga överstyrelsen för yrkesutbildning (KÖY). År 1964 lades
Kungliga överstyrelsen för yrkesutbildning ned och yrkesutbildningen återfördes till Skolöverstyrelsen.
1948 – AMS, Skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsutbildning
Den 1:a januari 1948 ombildas Statens Arbetsmarknadskommission till Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). AMS tar över allt ansvar i arbetsmarknadspolitiska frågor som tidigare legat på Socialstyrelsen. Arbetsmarknadsfrågor har tidigare setts på och organiserats som en social fråga. Från och med 1948 utgör arbetsmarknadsfrågor ett eget politikerområde. AMS tar även över ansvaret för arbetslöshetsförsäkringen från Socialdepartementet. AMS får även ansvaret för arbetsmarknadsutbildningar tillsammans med Skolöverstyrelsen (SÖ) . Skolöverstyrelsen bildades år 1919 genom sammanslagning av Läroverksöverstyrelsen och Folkskoleöverstyrelsen och var ett centralt ämbetsverk (SFS 1918:1115).
Samtidigt tillkommer ett nytt verk under den statliga styrelsen AMS nämligen Arbetsmarknadsverket (AMV).
AMU och AMU-Center
Inom Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) tillskapades en enhet för Arbetsmarknadsutbildning (AMU). Under AMU inrättades utbildningsinstanser runt om i riket kallade AMU-Centra.
AMU-utbildningarna delades in i fyra kategorier:
Förberedande teoretiska kurser,
Grundkurser,
Vidareutbildningar, samt
Reaktiveringskurser.
AMU-Utbildningarna genomfördes vid de olika AMU-Centra. AMU-Utbildningarna kallades fram till år 1972 för Centrala omskolningskurser (COK).
Delat utbildningsansvar mellan AMS och Skolöverstyrelsen
AMS och Skolöverstyrelsen hade ett delat ansvar för arbetsmarknadsutbildningen. De olika AMU centra hade ingen egen del i statsbudgeten även om de var statsägda. AMS var beställaren av utbildningarna och Skolöverstyrelsen genomförde de olika kurserna. I praktiken blev det omfattande statliga medels överföringar från Finansdepartementet till AMS till Skolöverstyrelsen till AMS utbildningsorgan AMU. AMS och Skolöverstyrelsen utsattes även för kritik att vara byråkratiska och långsamma för att ta fram utbildningar. Utbildningar som dessutom ofta inte passade arbetsmarknadens behov längre när de väl kom tillstånd.
Skolöverstyrelsen avvecklades 1991 och ersattes av en mindre organisation Skolverket som central skolmyndighet och med ett avsevärt mer begränsat ansvarsområde.
1986 – AMU-gruppen
År 1986 övergavs det delade och byråkratiska ansvaret mellan Skolöverstyrelsen och AMS i arbetsmarknadsutbildning och överfördes till den nybildade statliga organisationen – ”AMU-gruppen”. Arbetsmarknadsutbildningen fick således en helt ny organisation. AMU-gruppen tog över de olika statliga AMU-centra i riket.
Även utförandet av arbetsmarknadsutbildningen omvandlades till ett helt nytt system. Ett arbetsmarknadsutbildningssystem som ekonomiskt skulle vara självbärande. Detta framgår av Förordning (1985:833) med instruktion för AMU-gruppen 3 § ”AMU-gruppens verksamhet finansieras genom intäkter, om inte regeringen föreskriver annat. Varje AMU-myndighet fastställer priser för sina tjänster och ansvarar för det ekonomiska resultatet av sin verksamhet…” AMU-gruppen skulle sälja och producera utbildning.
Samtidigt infördes regler om upphandling av arbetsmarknadsutbildning för Länsarbetsnämnderna. Nu skulle det bästa och billigaste arbetsmarknadsutbildningarna upphandlas från statlig eller privat utbildningsanordnare. Med AMU-gruppen blev staten den största försäljaren av arbetsmarknadsutbildningar.
1993 AMU-gruppen blir Aktiebolag
AMU-gruppen omvandlades år 1993 till ett statligt
aktiebolag AMU-gruppen AB.
1998 AMU-gruppen AB utökar verksamhetsinriktningen
AMU-gruppen AB startar år 1998 bemanningsverksamhet.
2000 AMU-gruppen AB blir Lernia
AMU-gruppen bytte den 15:e mars år 2000 namn till Lernia. Tanken var att namnet skulle associera till lärande och utbildning som i engelska ”learn” eller tyska ”lernen”. Detta förutom att få ett mer säljinriktat namn.
2015
Lernia utbildar under året drygt 43 000 personer, samarbetar med 1 700 kunder och hyr ut över 9000 bemanningskonsulter, varav fler än 6 000 är nyanställda.
Lernia 2016
Lernia blir vinnare i Sveriges bästa kundtjänst och utses till Karriärföretag 2016.
Mer om Lernia finns på länken www.lernia.se
Lars-Nila Lasko
Här kan du läsa mer om Lars-Nila Lasko
Historieblogg av Lars-Nila Lasko
Arbetsmarknadspolitisk blogg av Lars-Nila Lasko
Induvidual commitment to a group effort – that is what makes a team work, a society work and a civilization work — In the Kingdom of Sweden we have the Swedish Public Employment Service, (Arbetsförmedlingen), to bring together individuals for commitment!
arbetsmarknadsbloggen 